Elisabeth Biström tolkar LINUM.

Det är vårvinter i Roslagen och kämpande snödrivor tränger ihop sig i kurvorna som vetter mot norr. I veckor har det töat och frusit på om vartannat och vägen framför oss blänker förrädiskt hal. Vi rullar långsamt förbi gårdar, stugor och hästhagar och små ponnys iklädda vinterpäls glor nyfiket efter bilen. På en liten skylt av trä läser vi ”Elisabeth Biström, ateljé”. Vi har nått målet för vår resa.

Elisabeth Biström är bildläraren som blev akvarellkonstnär. Ursprungligen kommer hon från Västerbotten i Norrland, men är numera rospigg och boende i en stuga med stammar från 1600- talet. På den lilla gården, ungefär mitt i Uppland, bor också man och barn och det är där hennes liv (och motiv) numera återfinns. I samband med Elisabeth Biströms enastående tolkning i akvarell, passade vi också på att ställa några väl utvalda frågor. Ett samtal som både bildligt och bokstavligt, kom att kretsa kring såväl de små som stora penseldragen.

Hur kändes det att få frågan att göra något sådant här?

Jag får en del erbjudanden, men ofta kan det handla om att göra något som ligger allt för långt från mig själv. När jag fick frågan om att måla så kändes det kreativt intressant, för det är ju ändå genom det konstnärliga jag uttrycker mig. Jag fick så fria händer och då blir det mer ett roligt och konstnärligt projekt.

Var det svårt att tolka LINUM?

Jag närmade mig uppgiften så som jag närmar mig alla mina motiv. Jag avbildar ju det som finns nära mig. Jag vänder och vrider, försöker se om det finns mer än det som först är uppenbart. Jag fastar för det vardagliga och det som annars kanske är lätt att missa. Så gjorde jag nu också. Om man kikar ordentligt på målningen som föreställer PEPPER kuddfodral, ser man tygets melerade uttryck, små, små detaljer där jag fångat kuddfodralets struktur. Till skillnad från vad många tror är det rofyllt och nästintill meditativt att sitta med det. Det är en sinnesstämning och inte tålamodskrävande.

Är du nöjd med resultatet?

Ja, det tycker jag! Jag tycker att det är en fin sak med LINUM att varumärket inte trycker ut nya kollektioner och försöker locka folk till att ständigt köpa nytt. Jag känner själv att det jag köper nu till mitt hem, vill jag helst aldrig byta. Jag flyttade så mycket när jag var yngre och det gjorde mig rotlös. Det var något speciellt förr när man kom hem till mormor, där förändrades aldrig någonting. Kanske är det ett skifte mellan generationer som pågår just nu? I min generation är många så oroliga över vad andra ska tycka om våra hem? Mormor var noga med hur det såg ut, men var obrydd inför andras åsikter. Idag förhåller vi oss till våra boenden som om vi levde mitt i ett uppslag i en inredningstidning.

Hur kommer det sig att du valt att uttrycka dig med akvarell?

Jag har egentligen arbetat med många olika tekniker, men fastnat just för akvarell. I över tjugo år har jag arbetat med just detta uttryckssätt och det har tagit sin tid att lära sig. Akvarell är bland det svåraste du kan göra och för mig är det fortfarande svårt. Jag upptäcker nya saker hela tiden och det är framför allt genom misstagen mitt arbete utvecklas. Akvarell inrymmer så mycket, det kan vara mjukt, skirt och nästintill poetiskt eller riktigt rått. Oavsett vad man vill skildra, har motiven gemensamt att man bara har en chans.

Berätta, hur väljer du motiv?

Det finns en bild av konstnärskapet som något dramatiskt och ångestfyllt. För mig stämmer inte det. Mitt liv är stillsamt och vardagligt, men också lustfyllt, det är en stor förmån att få arbeta med det här. Jag målar av det jag ser omkring mig, exempelvis kör jag förbi ett stort kalhygge på vägen till förskolan. Jag funderade på om jag kanske skulle kunna skapa någonting av det? Idén resulterade i 40 mindre målningar och en hel utställning. Jag behöver inte resa till andra sidan jorden för inspiration och motiv, utan det känns viktigt att kunna uppskatta det jag har nära mig och jobba med det. Solen lyser vackert genom gräset här också.

Vem vänder du dig till med din konst?

Väldigt många av dem som följer med i det jag målar, målar själva. Så kanske är det en slags röd tråd?

Vilka tips skulle du ge någon som vill börja måla akvarell?

Vänta inte på att du ska känna dig inspirerad att sätta i gång. Sätt dig bara ner och börja. Det känns sällan som ett perfekt tillfälle, så det är viktigare att starta upp och sen gneta på.
Ha inte så höga krav på dig själv. Många tänker att det kreativa ska vara så härligt, fritt och kravlöst? Men varför då egentligen? Så ser vi inte på andra åtaganden vi har, exempelvis ”Jag kan inte köra den här bussen idag, för jag känner mig inte tillräckligt inspirerad”. Vi kan inte vara så hårda mot oss själva i skapandet och kräsna med att allting alltid måste stämma.
Acceptera att det är svårt. Det behöver inte alltid bli något. Skapandet behöver inte alltid bli ett alster eller en produkt. Det kan vara en fin stund att bara vara i sig själv och fokusera på något man gillar?
Det finns en myt om den ”ensamme målaren”. Konstnärskapet behöver inte alls vara ensamt. Det är trevligt att ses och måla tillsammans. Kanske rentav att mötet ibland kan få bli viktigare än själva konsten?
Sist men inte minst: köp bra papper!

Elisabeth om färg:

Akvarellfärg är unikt, då det handlar om flera faktorer än enbart färg. Vi som målar behöver ha lite koll på kulörer, men också varje färgs olika egenskaper, exempelvis om de är transparenta eller opaka. Till Elisabeths egna favoriter lägger hon rå umbra, fransk ultramarin, Antwerpblå och bränd sienna.

Mer om Elisabeth Biström:

Läs mer om Elisabeth Biström på https://elisabethbistrom.se/, där några av hennes målningar också finns att köpa. I maj ställer Elisabeth ut på Tingshuset i Mariestad. Elisabeth delar också med sig av sin kunskap i en Akvarellskola online samt diskuterar gärna måleri i hennes uttalat snälla Facebook- grupp ”Akvarellister emellan”.