Papini & Graunbøl tolkar LINUM; 2

Under våren kommer vardagens middagar, men också helgernas fest. Ett fönster ut mot en lummig innergård kan äntligen öppnas och ljudet från både stad och land, får äntligen komma innanför boendets tjocka väggar. I det blir köket en naturlig samlingsplats och dukningen ett statement. Det är en ynnest att få komma till ett omsorgsfullt dukat bord, men också att få vara den som dröjer sig kvar i eftertanke och tystnad vid disken. Att köket är centralt i människans liv är vedertaget, därför känns det helt rätt att vår intervju med Marie och Andrea, sker just i relation till det.

Ni har arbetat tillsammans flera gånger, hur hittade ni varandra?

Branschen i Skandinavien är ganska liten, så det är enkelt att hålla ett öga på varandra och identifiera vem man skulle vilja inleda ett slags kreativt släktskap med. I det hoppas man att ens vägar någon gång ska korsas professionellt, så att man får en chans att se efter vad som skulle kunna komma ut av det. Att Andrea har två olika kulturella adresser att falla tillbaka på i sitt arbete, gör vårt samarbete och utbyte speciellt. Ofta är han förbluffande ”svensk” i sitt uttryck, trots hans italienska rötter, men rätt som det är, blåser en vind av medelhavet genom hans arbeten och det skapar en oförutsägbarhet som jag tycker mycket, mycket om.

Det här är er andra tolkning för LINUM, varför är det så roligt att göra dem?

Det är en mycket fri och otyglad uppgift, där textilierna själva sätter sin prägel. De avgör hur utfallet blir och det ligger en utmaning i hantera dem på ett rättmätigt sätt. Denna session blev egentligen lite mer ”earthy” än vad jag först hade sett framför mig, men samtidigt passar det bra in i samtiden. Vi har ett behov just nu av det som är taktilt och levande, men också nära och tryggt. Andreas skicklighet i att ljussätta, bidrar till bildernas oemotsägliga lugn och äkthet och det är en lite dunkel stämning, som ändå inger en jordad atmosfär.

Hur skapar ni bilderna? Skissar ni tillsammans innan eller är det mer ”en känsla i ögonblicket”?

Jag arbetar oftast så att allt är planerat inför fotograferingen rent stylingmässigt. Magin uppstår för mig när det är noga utvalda föremål till varje bild, alla vinklar är uträknade och textilierna helt färdiga att användas. Därifrån inleds sedan samarbetet med fotografen och det blir avgörande för det slutliga resultatet. Utifrån min erfarenhet, är det så här en bild blir allra bäst. Att skissa för hårt innan och att styra allt för mycket, kan ofta hämma kreativiteten under själva fotograferingen, så hellre en god förberedelse och starkt idéarbete innan. Dock skiljer det ju sig lite från uppgift till uppgift samt i relation till vidden och omfattningen, men i huvudsak är det så här jag helst arbetar inför en fotografering.

Vad händer för er i övrigt i vår?

Jag är nästintill begravd i spännande projekt. Jag kommer att arbeta tillsammans med massor av härliga människor som jag verkligen gillar och som också ger mig mycket. Jag är lyckligt lottad.

Har ni något drömprojekt som ni skulle vilja realisera?

För mitt vidkommande, kan jag verkligen tänka mig att skapa en hel katalog tillsammans med Andrea- en enda lång och sammanhängande historia där bilderna hänger samman från början till slut. Det skulle också vara roligt att göra något mer konceptuellt och konstnärligt, eller varför inte resa till Italien och göra något intressant där? Möjligheterna är oändliga.