Witte & Papini tolkar LINUM.

Drömmen och behovet av en plats där Daniella Witte med familj skulle kunna få andrum och avkoppling var stor. De bor och har skapat sig en livsstil på en före detta hästgård från 1907 där Daniella har sin studio och bedriver olika verksamheter. Trots att det under flera år varit både utvecklande och härligt, säger Daniella att känslan av ledighet och ro inte finns i vardagen och därmed har jakten på andrum börjat. I nedan post berättar Daniella själv hur projekten avlöst varandra och hur de nu både köpt och återigen ska sälja sitt drömprojekt.

Vi ”trillade över” en tomt som det nya huset nu är byggt på vilken inte låg så långt från vår gård, men i en helt annan omgivning och natur vilken tilltalade oss väldigt mycket. Furuskogen kring knuten och endast några minuters gångavstånd till havet. Här var det lugnt och tyst, en perfekt plats för oss att bygga ett hus som skulle kunna bli vårt andrum och potentiella framtida boende när barnen blivit vuxna. När alla ritningar var klara och husets grund var gjuten förändrades dock vår livssituation och vi beslöt oss därför för att fullfölja vår husdröm, men istället sälja det när det stod klart.

När vi ritade och designade huset var det vår lyhördhet till den unika omgivningen i sin vackra natur som fick bestämma. Vi ville skapa ett boende som tillät ett mindre antal möbler och ting. Visionen om det befriande, enkla livet var väldigt viktig att ha med som en röd tråd i processen.

Huset har en naturlig träfasad som harmonierar fint med skogen, men är i grunden byggt i sten som gör sig hörd interiört genom sina betonggolv och putsade väggar som vi låtit vara i sin naturliga färg. Dessa skapar otroligt mycket själ med en skönt omfamnande känsla när man stiger in det nya huset (något som kan vara en utmaning att uppnå om man köper färdigt ett hus i nyproduktion).

Karaktären som de putsade väggarna tillför får mig att endast vilja hänga upp ett fåtal väl utvalda tavlor eller väggdekorationer. När jag inreder mina privata projekt så är de flesta möbler inhandlade på auktion, som jag kanske klär om eller rustar upp om det behövs.  Att rita möbler anpassat för rummet och låta en lokal snickare tillverka är också min melodi. Både matbordet och den långa bänken är ett resultat av mina egna ritningar. För mig är detta ett sätt att skapa mer långsiktiga inredningslösningar som gynnar både miljön och det inre välbefinnandet.

Utöver möblerna i huset så inreder jag med naturliga textiler i olika texturer som ger den där harmoniskt mjuka kontrasten och balansen till helheten av materialval. Linnegardiner som släpper igenom ett skönt ljus och kuddar i både bomull, lin och silke. Finstickat som möter grovstickat.

Trots att vi till slut inte själva skulle flytta in i huset ville jag självklart föreviga vår husidé i vackra bilder. Jag trivs jättebra med fotograf Andrea Papini då jag tycker att vi kompletterat varandra väl i de arbeten vi gjort tillsammans tidigare. Precis som jag anat innan hade han en fantastisk förmåga att ta sig an husets själ och arkitektur vilket verkligen också syns i bilderna. Jag känner mig så nöjd och glad över vårt samarbete i huset för LINUM.